Gemenskap genom musiken
I Björkekärrs kyrka blandas skratt och skönsång
”Tempot är högt och Rickard är mån om att få det att låta som han vill. Korsdrag är på väg att bli ett etablerat namn i körkretsar.. (…) Koncentrationen i repetitionerna är hög men uppsluppen och lustfylld – inte helt olik barns skärskådan av en stor påse lördagsgodis. (…) Körsång i allmänhet och Korsdrag i synnerhet gör skäl för namnet folkrörelse – här finner man alla åldrar och samhällsklasser. (…) Det är många 40- och 50-talister som fick sitta ned under skoltidens musiklektioner och som nu har hittat tillbaka till glädjen över att sjunga tillsammans med andra, tack vare sådana som Rickard Scheffer.”
Unga sjunger i Ingelstad
Väckelsångs kyrka bjöd på Mozarts Requiem
En sista ljusstråle inför förgänglighetens mörker
”(…) Ledda av god musikalisk intuition och kärlek för det sköna.. (…) Medverkade gjorde Växjö Stads Symfoniorkester ledd av Rickard Scheffer, Ingelstads- och Väckelsångs förenade körer.. (…) Den festliga kvällen inleddes med Rickard Scheffers pompösa Marcia Solenne för orgel och Sub tuum Praesidium av W A Mozart. (…) Introitus med sin massiva klang och värdighet gav en försmak av det kommande dramat. Dubbelfugan i Kyrie spelades och sjöngs med en förbluffande professionalism. Dies irae fick en allvarlig prägel, medan hotfulla Tuba mirum-satsen färgades av dialogen mellan kören och en uttrycksfull trombon-stämma. Rex tremendae majestatis tolkades på ett intelligent sätt där allvar och uppgivenhet blev till en klangskön enhet. Den levande dialogen mellan den milda damkören och den energiska manskören i Confutatis övertygade. Det gjorde även dramats eteriska höjdpunkt Lacrimosa, en sammanfattning av styckets hela känsloskala. En av ensemblens mest lyckade satser var Domine Jesu Christe som med sina expressiva soliströster och distinkta instrumentala insatser hade något hoppfullt över sig. Hostias sjöngs med transparens och inre frid. Sanctus och dess härliga imitationer levandegjordes med viljekraft och elegans. Agnus dei byggdes upp på ett suggestivt och ljust sätt som om det handlade om ett förspel till milda Benedictus. Den gripande Lux aeterna-satsen sjöngs och spelades på ett själfullt – men alls icke uppgivet sätt. (…) Samspelet mellan den stora klangkroppens alla element, från den kompakta kören till den inspirerade vokalkvartetten, och från instrumentalisternas fina insatser till den skicklige dirigentens respektingivande arbete är värda en stor eloge.”
(SMP, Smålandsposten, 2002-11-18)
Schlagerfestival med barnkören i Linneryd
”Om rätt låt vann finns det säkert delade meningar om. Att rätt artist vann råder dock ingen tvekan om – alla bidrag framfördes nämligen av Linneryds församlings barnkör. (…) .. låten Dagny (…) fick flest poäng såväl av de fyra jurymedlemmarna som av publiken och körmedlemmarna själva. Detta trots att kören, under ledning av Rickard Scheffer, gjorde mycket starka framträdanden även med andra klassiska schlager, som Lena Philipssons Det gör ont och Carolas Evighet.”
(SMP, Smålandsposten, Kerstin Alriksson 2007-03-12)
Reklam i nya roller
(…) Det är förvisso ont om riktigt bra och intelligent reklam. Sådan som biter sig fast och blir en ren glädje att möta i medierna. Men när den dyker upp, händer det ibland att den får ett eget liv, utanför TV-rutan och tidningarnas helsidor. Som när barnkören i Linneryd nyligen hade sin egen melodifestival, där ett urval av populära schlagervinnare tävlade i ny tappning och med specialkomponerad scenografi. När kören sjöng ”Det gör ont”, illustrerades detta med stor inlevelse av en liten skådespelartalang vid namn Mollie Samuelsson. Hon fick ingen lindring av sin ispåse.Först när hennes kamrater sjöng ”Iprensången” gick smärtan över. En lika kreativ som intelligent egen bearbetning av svensk populärkultur, i form av schlagers och reklam,”
(SMP, Smålandsposten, Krönika av Carin Fredlund 2007-03-19)